Knäckta efter gårdagens besked så blev det en lång natt med mycket snack fram och tillbaka om varför vi inte tagit en finalplats med tanke på Costas prestation. Många frågetecken och även några tårar.

Det blev en låååååång sovmorgon, den enda som var på plats i tid till finalen var huvuddomare Matts. Några ur gänget kom senare och andra ännu senare!

Tok mycket japaner var där för att se och det var kul och grattis till James får man säga.

Vi var mest spända på att få höra var och när briefen skulle hålla till. Väl framme i brief rummet ställdes vi i en kö för att ta domarprotokollen och sen hitta domarna som skulle briefa.

Vill av respekt mot andra inte gå djupare in i vad som sades på briefen utan kan snabbt och enkelt bara kortfatta det hela med att jag är glad att vi tog denna stund med domarna och ställde våra frågor som vi fick svar på.

Sen också ursäkterna som Costas fick från domarna pga av deras misstag gjorde att det hela kändes lite lite bättre även om det på ett sätt känns tråkigt att det sker misstag på sån hög nivå.

Kan bara konstatera att vi alla har mycket att lära och att det aldrig kommer att ta slut på det. WBC var för övrigt otroligt bra organiserat och inga tidsfördröjningar eller andra bekymmer. Hoppas nu bara att WBC till nästa år tänker från fler perspektiv än domarnas utan även de tävlandes.

Önskar mer tid åt domarna på alla sätt och vis för det kan inte vara ok att en domare klarar ett skriftligt prov men inte förstår engelska när du pratar med honom, det är inte ok!

Matts hade en bra ide att om WBC fortsätter att växa på detta sett att ha en semifinal som vi har i sverige och sen final, naturligtvis finns det negativa aspekter med det också så som att det blir en dag tävling till och det kostar pengar.

Tror ändå faktiskt att alla som ställer upp med egen tid och pengar som volontär, domare och de tävlande skulle föredra detta för då minimerar man risken att det sker missförstånd och misstag för det blir på ett sett som att alla får en chans till.

Efter briefen bar det av till hotellet där snacket fortsatte om tävlingen mm, Matts, Gunilla och vi skyndade oss vidare till barista partyt. Costas fick otroligt mycket cred för sin insats från både domare och tävlande, det var kul!

Gänget väntade på oss på i Lost in translation hotellet som för övrigt är så himla läckert att man baxnar av utsikten och miljön.

Ett tips om man ska dit är att man måste ha skor :) ! (internt skämt!)

När det var dax att dra vidare stod vi alla utanför hotellet och väntade på taxibilar när jag då frågar en kille om var den bästa karaeoken är.... alla utom Gunilla åkte dit och hon ångrade sig dagen efter!

Aldrig någonsin har jag skrattat så mycket i mitt liv.... tänk er 10 svenskar i japan, trötta, slitna, lite sorgsna som hamnar i ett rum litet som ett sovrum stort med gratis öl till 05.00 på morgonen som bara fullständigt släpper lös och ger gärnet och släpper på alla hämningar. Bara av att skriva det här börjar jag att skratta i min ensamhet! Minnena som skapades inne i detta rum som sedan fortsatte i ett rum fullt med sjungade japaner kommer aldrig av försvinna! Det tackar jag er alla för som var med!

Med gratis öl behöver man inte vara dum för att förstå att det blev en del och att vi stängde stället och gick sedan som klassiska svenskar till Mc donalds för mat och sedan vidare till tokyos berömda fiskmarknad.

Ni kan bara föreställa er hur vi mådde men läckert var det och absolut ett måste om man åker dit!

Linda